I helgen har jag och liten terrier gått klickerkurs. Tanken var först att Ixa skulle följa med mig -men efter en slitsam vecka med dagis-inskolning fick hon vila upp sig. Julia däremot har ju knappt stuckit nosen utanför dörren (eller täcket för den delen...) denna vecka, så hon kunde gott ställa upp tyckte jag.

Kursen var en fortsättningskurs från i höstas, med instruktören Anders Lundberg. Efter förra kurshelgen var jag rätt förvirrad, visst fick jag med mig en del -men det kändes inte helt lätt detta med klicker. Denna helg har jag fått massor av "aha-upplevelser" och det känns som att användandet av klickern som träningshjälpmedel verkligen har klarnat. Vi delades in i små grupper, min grupp bestod av Cecilia och hennes 7 månader gamla engelska springer och Adrienne och hennes holländare på 2 år. Under helgen fick vi träna på trix och konster, sånt som inte spelar nån roll om man förstör. Vi putsade och finslipade, misslyckades, började om -och framför allt -insåg våra egna brister som tränare. Hundar måste vara oerhört smarta varelser som överhuvudtaget lär sig nåt av oss... Cecilia och Adrienne var till stor hjälp för mig, duktiga på att se små detaljer, ge både positiv och negativ kritik och att tvinga mig att hålla fast vid mitt mål -något som jag alltid har svårt med. Jag vill gärna byta moment när det kör ihop sig -varför stå och stampa med nåt som inte funkar när vi kan lyckas med nåt annat på en halvtimme...liksom... Men nu var det ju inte det kursen gick ut på -att lära hunden ett onödigt trix -utan att lära oss själva så mycket som möjligt. Och hur gör man det? Jo, man frågar sig varför man kör fast, funderar över sina kriterier och eventuella hjälper -och kör vidare. Om man så måste göra detta en miljon gånger innan ett moment sitter så som målet var. Är det fysiskt möjligt för hunden -då kan den lära sig det! Punkt!

Helgen har varit oerhört lärorik och nu känner jag mig taggad till tusen. Nu under våren ska jag finslipa några lydnadsmoment, bland annat apporten, och så ska jag fullfölja det jag påbörjade med Julia i helgen -att följa min hand (som target) utan att det blir jakt. Så blev jag lite nyfiken på vårdhundsbeteenden också, då jag såg den lilla springer-valpen utföra några. Så jag funderar på att lära Ixa att lägga hakan antingen i knät eller i handen -eller båda. Vi får se, nu har jag att göra när vädret är trist iaf :)

Igår jobbade jag på dagis från 6:30 till 18:30. Min kollega var hemma med sjukt barn, så jag blev tillfrågad om jag kunde stänga. Det ville jag ju självklart göra :) Det blev en stressig dag då vi fick klämma in fler promenader på två personer, men det gick. Och när "dagisbarn" blev hämtade hade hussar och mattar tid att prata lite -vilka trevliga kunder vi har!

Väl hemma efter detta mastodontpass somnade jag och hundar före nio.

Idag började jag 6:30, och ansvarade själv för öppnandet av dagis. Allt flöt på bra och de flesta hundar var pigga och glada att se mig. Några "tröttmössor" har vi i gänget också, som bara stampar rakt förbi mig och fram till sitt rum -där dom halvslumrande väntar på att jag ska öppna dörren.

Idag var vi full styrka, jag och en kollega tog en jätte-promenad med våra gäng. Vi var ute i två timmar, gick upp på högdalstoppen (=riktigt hög backe..pust) och tillbaka. Väl tillbaka tog jag lillgänget och sen tog vi två hundar till rastgården där dom fick rusa av sig. När min arbetsdag slutade idag klockan 16:00 promenerade jag hem med mina tjejer. Idag har jag varit ute och gått ungefär 5 timmar.... sa jag att jag älskar mitt nya jobb??

Idag har jag också köpt en supersnygg munkjacka från Arrak Outdoor, fick den till inköpspris så det kändes helt klart värt det :) Tänkte att den blir perfekt att jobba och träna hund i -många rymliga fickor. Andra minnesvärda saker från denna torsdag är att jag blev bjuden på en semla (måste älska den som bjuder Linda på semla...mums!) och liten terrier gick fritt nästan hela vägen hem. Hon är lättare att hantera då -säger inget åt varken folk eller fä. Otroligt!

Nu ska jag umgås med min sambo en stund innan jag somnar. Imorgon ringer klockan 4:45 -som den har gjort hela veckan :)

Ifall dagens inlägg är osammanhängande och rörigt så var en smula förlåtande -många nya intryck och mycket frisk luft denna vecka -känns lite småmosigt däruppe på loftet ;)

Har nu varit två dagar på min nya arbetsplats -hunddagiset. Jag har gått morgonpasset, 06:30-16:00, vilket innebär att öppna och ta emot hundarna. Klockan nio börjar vi dagens långpromenad, som ska vara 1-2 timmar lång. Sen blir det lunch för hundarna och sen släcker vi ner för vila. På eftermiddagen ska hundarna ut på en kissrunda på 20-40 minuter och så finns det tid för gos och bus.

Jag fullkomligt älskar min nya arbetsplats, mina nya kollegor och alla hundarna. Dagiset är lugnt och fridfullt, hundarna snälla och kollegorna intelligenta och kunniga. Tempot är stundtals högt och dagarna rusar iväg, men som sagt -det finns tid för att lära känna hundarna och leka lite. Jag har fått en "egen" grupp på sju hundar som jag ska gå långrundan med varje dag. Sen kommer det till några på eftermiddagsrundan. Min grupp är helt underbar, två av hundarna går lösa hela tiden och alla är kontaktvilliga och (relativt) lätthanterliga. Raserna är Border collie, Berner Sennen, Hovawart, Flat, Boxer och Rhodesian Ridgeback. Så stolt var jag idag när vi mötte en hund med nervös matte, jag gick åt sidan, satte "mitt" gäng i en halvcirkel runt mig, sen satt vi snällt och väntade tills hund och matte passerat :)

Eftersom dagiset jobbar mycket med att hålla stressnivån nere, och lyckas bra med detta, så är jobbet för mig rätt lätt. Det är bara att följa med och vara 100 % (nåja, 99 iaf...) konsekvent. Tex. när vi går ut och in på dagiset med våra grupper, så ska hundarna vänta på sitt namn innan dom går genom dörren. Detta gör det hanterligt att komma in och ut med en stor och stark hundgrupp. Dessutom får man massor "gratis" på promenaden, när den börjar med "ordning och reda". Hundarna vet också i vilken avdelning dom "bor", så när man kommer in från promenaden går dom snällt och ställer sig vid sina rum -bara att koppla loss och släppa in. Jag är förstummad över hur välskött och genomtänkt detta hunddagis är -det gör mitt jobb otroligt roligt!

Sen finns det självklart, som på alla dagis, hundar som är tillfälligt ,eller ständigt, hormonstinna och sura, eller så har nån en dålig dag eller längtar efter matte/husse på eftermiddagen. Men såna små "problem" blir aldrig speciellt svårlösta när allt runtomkring fungerar så bra.

Mina tjejer sitter i personalhund-rummet, för tillfället delar dom rum med två Cane corso och en dobermann. Dom verkar trivas rätt bra, även om det kanske tar ett tag att vänja sig. Skönt är det för mig iaf att få ha mina tjejer nära hela dagarna :)

Vi har promenerat till och från jobbet. Igår följde bara Ixa med och vi tränade massor på vägen. Idag följde Julia också med, hon gick lös hela vägen och var så duktig :) Så perfekt att komma hem efter en arbetsdag och hundarna har fått sitt. Ni kan ju gissa om dom är trötta...

...frukost, matlåda och mellanmål planerat och klart. Och så har jag tvingat ut motvillig sambo och trötta hundar på promenad -till hunddagis och tillbaka -för att kolla hur lång tid det tar. På vägen dit tog det 38 minuter, på vägen hem 32 -så det blir perfekt som jag räknat ut, att starta ungefär vid 5:40 för att hinna till 6:30 utan stress. Jag är redo för min första arbetsdag!

Känns lite som första skoldagen efter sommarlovet -på den tiden då det fortfarande var spännande att gå till skolan (typ ettan, tvåan och trean...) Det ska bli sjukt roligt att lära känna alla hundarna och mina kollegor.

Morgondagen blir lång, först hunddagis och sen avlösning (hemtjänst) mellan 18.00-22.30. Så det kanske är dags att krypa ner under täcket och försöka lugna fjärilarna som löper amok i magen :)

Önskar lillasyster lycka till på hennes första arbetsdag. Vi har nämligen båda, i hård konkurrens, fått varsitt nytt jobb. Och vi börjar samma dag :) Hoppas du får en super-duper-lyckad första dag Tina!

Imorgon börjar mitt jobb på hunddagis, och nu när jag kommer jobba mer för mina pengar är det kanske dags att bli lite ekonomisk. Eller försöka iaf ;) Efter morgonens "rusa-runt-i-skogen-promenad" åkte jag och sambo till Bea för inhandling av (billig) mat. Nu blir det nämligen matlåda med varje dag, inget mera gå på Ica och handla dyra findus-rätter utan näring i. Med tanke på att jag kommer vara ute och gå stora delar av dagen, med ett större gäng hundar dessutom (kan va bra att ha muskler då...) så behöver jag bra med näring i kroppen. Har tänkt ta med mig frukosten till jobbet och äta den när den värsta morgonrusningen har lagt sig. Tror nämligen inte att jag får i mig speciellt mycket hemma innan vi promenerar iväg -jag kommer ju att gå hemifrån vid 5:45! Så GI-vänligt bröd (ja, det finns faktiskt!) har jag köpt, och billigt storpack-pålägg till. Och så har jag spenderat eftermiddagen med att tillaga massor av kålpudding -gott, billigt och enkelt :) Sen tog fantasin och orken slut, men med kålpudding och den mat som finns i frys och skafferi ska jag nog ta mig genom den första veckan iaf.

Nu ska jag klippa och kamma två små troll. Ixa ska följa med på dagis imorgon, Julia följer med Susanne på hennes jobb-möte. Så är tanken iaf, om nu inte Ixa börjar löpa under kvällen/natten. Hon är sisådär två månader sen, så det skulle väl inte vara nåt jätte-överraskning om hon passade på att börja nu.... Vi ska gå andra delen av vår klicker-kurs i helgen också, så självklart kommer hon börja löpa....

Vaknade tidigt och låg och lyssnade på "ring så spelar vi". Kändes lyxigt att få vakna långsamt, ligga nära vacker sambo och trängas med snarkande terrier. Efter programmets slut väckte vi två trötta hårbollar och begav oss ut i vintervärlden. Skogen stod på schemat, tjejerna har inte fått rusa lösa i skogen på säkert en vecka. Och det märktes, speciellt på liten terrier som fick upp ordentlig fart idag :)

Nu ska kaffe och frukost intas, sen fortsätter denna mysiga slappar-lördag :)

Såhär såg det ut imorse när jag var på väg till jobbet...

  

Skulle du ha svårt att lämna denna varma mysiga säng klockan 6.00 en fredagmorgon? Det hade jag....

Sista dagen på hemtjänst-schemat. Usch så svårt det var, trodde aldrig det skulle kännas så mycket! Några kunder blev jätte-ledsna, började gråta och jag fick jätte-klump i halsen. Fick en bukett tulpaner av en kund och hans fru, kommer sakna dom massor! Hoppas jag får jobba hos "mina" kunder nån helg framöver. Även om det inte är samma sak som att vara där varje dag förstås...

Var lite deppig när jag kom hem, grät en skvätt till och med. Det är aldrig lätt när det kommer till dom lite större valen i livet -som att byta jobb. Det är konstigt hur jag efter bara några månader som hemtjänst har fått kunder som ser mig som nån form av trygghet i tillvaron. Och hur svårt det kändes att svika dom!

Måste hålla fokus på varför jag gör detta. Jag ska leva min dröm! Och på måndag börjar den :)

Över 400 sökanden. Lägre lön. Promenad-avstånd från hemmet. Hundarna med varje dag. Möjlighet att hålla kurser inom företaget. 4 veckor betald semester i sommar, och alltid betald ledighet på storhelger. Möjlighet att lära mig mer om hundar och hundspråk, massor av gratis motion och säkert många, många skratt varje dag.

Denna lilla norrländska tös kan numera titulera sig stolt (och en aning fattigare) hunddagisfröken :)

Nu börjar det bli riktigt skrämmande här -hur kan lilla jag få så mycket bra? Detta kan liksom inte vara sant -världens vackraste, mest underbara flickvän, två super-lydiga hundar (ja -man får ljuga lite...) och nu världens bästa jobb. Måste nästan påstå att jag är lite lycklig faktiskt ;)

Jag har sökt nytt jobb. Ett jobb som är i princip allt jag drömmer om -förutom lönen. Det är ju tyvärr så, vill man jobba med djur så får man hål i fickan... Men, men -söka kan man ju alltid. Nu var det bara så att jag även fick komma på intervju idag. Och det kändes bra, nu vill jag ha jobbet ännu mer! Lönen är verkligen inte bra, men jobbet ger många fördelar. Den största fördelen är förstås att detta är nåt jag drömt om. Och det är en fast heltidsanställning. Men då lönen är så låg kommer jag bli tvungen att jobba extra på helger och röda dagar, dvs mer jobb för samma (eller mindre) lön.

Hur tänker man i en sån här situation? Har man som vuxen, förnuftig (nåja...) människa rätt att följa sina drömmar -även om det kostar? Och om man inte har det -är det verkligen lönt att leva då? Jag vill inte gå igenom mitt liv och bara "spela säkert" -jag vill leva! Visst trivs jag som hemtjänst -just nu. Men inte vill jag jobba med det resten av mitt liv. Jag vill göra det jag brinner för, lära mig mer och utvecklas inom "mitt" område. Jag vill inte sitta där, bitter och ångerfull, på ålderns höst. Och bli betjänad av stressade, drömmande hemtjänst-tjejer.

Imorgon får jag veta om valet är upp till mig -om jag fått jobbet eller inte. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Igår fyllde liten terrier 4 år! Tiden går fortare än man vill erkänna, hon är stora damen nu. Efter Ixas födelsedag i höst, sen julklappar och julfirande och julmat och så vidare och så vidare....så kändes det lite småjobbigt med ännu ett stort kalas. Julia är ju heller inte så förtjust -som fröken Ixa- i detta med pappret runt paketet...hon är smart nog att inse att det är innehållet som räknas ;) Så vi klurade litegrann, sen kom vi på den ultimata lösningen -för firas måste hon ju! Liten terrier på nyfyllda 4 år fick följa med matte och matte till djuraffären, stor svart fick stanna hemma, och där fick hon välja ut precis vad hon ville ha. Bara det att ha "egen-tid" med två mattar på en gång var överväldigande, och när stor svart inte är med och stjäl showen så syns ju försiktig terrier lite mer. Lisa i djuraffären gratulerade förstås också, och allt skulle  nosas igenom noga. Det som valdes ut var torkat kyckling-kött (en klar favorit) och en leksak som var perfekt för dragkamp och tugg :)

  

Efter denna mycket spännande stund gick vi hem och åt middag, sen blev det promenad i skogen följt av tårta -den får man ju inte missa :) En lyckad dag tyckte nog liten terrier, som dessutom fick besök av Susannes hund-älskande kompis Louise :)

    

Årets första födelsedagstårta i det Bergendahlska/Truedska palatset var en prinsesstårta -passande en liten prinsessa som Julia :)

  

Tack för ännu ett år min lilla vän! Och må det bli många, många fler!!

  

Underbart vackert är Sveriges huvudstad nu i vinterskrud. Snön gnistrar som diamanter och när solen kommer upp på klarblå himmel kan man vara ute i timmar...fast det är ju rätt kallt förstås ;)

  

När jag ser på bilderna vi tar på våra promenader kan jag inte förstå att detta är stockholm! Så mycket snö och så vackert, mitt bland alla höga hus, avgaser och stress. Underbart!

  

Även här går det att finna ro, när naturen är så nära. Inte norrland direkt, men inte heller alltför långt ifrån.

Och när man kommer in, då myser man ner sig i soffan med världens bästa tjejer. Till och med Julia har börjat slappan av, och kan nu mysa med jobbig liten "syster" -bara hon ligger still. Och det är ju inte alltid så lätt :)

  

Ännu en kall vinterdag närmar sig sitt slut. Ikväll är jag trött, men känner mig lätt "upp-speedad". Dels för att jag jobbat, efter helgernas lätta schema med många lediga dagar. Nu är det fullt ös till sommaren, antar jag...suck... Men som sagt, det är inte bara därför som tankarna snurrar i 180 och ögonlocken vägrar göra som dom brukar -dvs bli tunga redan vid 19:30. Idag har jag nämligen haft besök, eller nästan iaf, och inte av vem som helst -utan av uppfödartanten! Hon hade varit i Uppsala och tog tåget förbi oss för en kopp te. Nu hann hon inte hem till oss, vi träffades på centralen, där vi tog en fika och pratade bort en stund. Det var helt underbart att se Lena igen, en trygg och stabil del av "hemma". Jag känner mig positiv nu inför våren, när tävlingssäsongen bara väntar på att få starta. Snart kommer jag förhoppningsvis att få se er alla lite oftare :)

Snart startar kursverksamheten igång också. Jag har lovat hålla två kurser för Stockholms Södra, förhoppningsvis lär jag då känna några riktiga hundnördar. Om inte annat så känns det skönt att komma igång med "instruktörandet" igen -det är ju snart ett år sen jag höll kurs sist! Jisses vad tiden går...

Ibland inser jag vilket oerhört skyddat "svensson-liv" jag levt de senaste åren -på många sätt. Jag har varit "en i mängden" i de flesta delar av mitt liv. Jag var öppen på jobbet, jag var öppen mot familj och vänner och jag bodde i ett litet hus, i en liten by, ute i stora skogen -och kunde även där leva helt öppet.

Visst har jag oändligt många gånger "kommit ut" för nya människor. De flesta tar ju förgivet att alla är heterosexuella. Det finns nog inte den flata som sluppit förklara för nya bekantskaper att deras "kille"  är en tjej. Med de pinsamma sekunder som ofta följer på ett sådant uttalande. För nu måste den obetänksamma människan tyst i sitt huvuvd gå igenom hela det samtal vi haft, ifall något negativt angående homosexuella avyttrats. Värre är det om man träffats flera gånger, kanske rentav jobbat några veckor/månader/år ihop, innan ens sanna identitet kommer ut. Tänk så många samtal den stackars hetero-hjärnan måste gå igenom då! Och det är därför det är lättare att alltid "komma ut" för alla nya människor man möter. Inte för att det ska spela nån roll vem jag lever med, inte för att någon har med det att göra. Utan för att bespara andra människor timmar av vånda i deras jakt på för länge sedan bortglömda samtal.

Men nu skulle detta inte handla om komma-ut-processen, utan om oss flator. Jag har alltid hört att vi är knäppa och skadade, det har aldrig oroat mig -jag är ju normal! Sedan min skilsmässa har jag stött på många starka, vackra, intressanta och intelligenta flator. Vi är alla olika, men ändå hör man samma saker överallt. Hur vi rusar in i förhållanden. Hur vi ständigt söker trygghet och "soulmates" och någon som är villig att sätta en ring på vårt finger. Hur vi flyttar ihop efter första daten, förlovar oss efter andra och har gått vidare efter några månader. Ett år verkar vara ett ovanligt långt förhållande i flat-världen. Vi vill tro så starkt på att den vi mött är den vi alltid sökt, att den vi vaknar upp brevid idag är den vi vill bli gamla med. Vi vill tro på det som är äkta, på kärleken.  Ändå är vi otrogna, manipulativa, grymma, svekfulla och oärliga mot varandra. Vi älskar med hela våra hjärtan. För en flata är alltid sanslöst lycklig med sin partner, alltid upp över öronen förälskad, passionerat kär. Tills hon är det i någon annan. Känslan är alltid densamma, bara föremålet varierar.

Låter det kallt? Cyniskt? Jag har alltid velat tro på kärleken, gudarna ska veta att jag kämpade för mitt äktenskap. Men visst -på många sätt är jag en typisk flata. Jag söker också det som inte finns, lyckan bortom alla gränser. Ett förhållande så fyllt av kärlek att det -om det existerade- skulle förtära sig självt. Jag kastar mig ut utan fallskärm, kastar mig blint in kärleken med hoppet brinnande i mitt hjärta. Jag tror också, med varje fiber i min kropp vill jag tro, att jag hittat den jag sökte. Att jag denna gång funnit den rätta. Men hur vet man? När man vet hur vi flator är, hur passionerade, kärleksfulla -och nyckfulla- vi är, hur ska man då veta att detta är äkta?

För det kan vända snabbt. Ena dagen är man förlovad, nästa får man se sin sambo flytta in hos en ny tjej, en ny kärlek. Vad fan är det för fel på oss? Ska det vara så svårt att vara trogen? Att kämpa för den man vill ha, även om gräset ibland kan tyckas grönare på andra sidan? Hur kan det vara så att vi -som mer än alla andra människor jag mött- så desperat söker kärleken, är dom som förstör den?

Som den typiska flata jag är väljer jag att tro. Mitt förflutna bör vara beviset på att jag inte ger mig i första taget, jag håller fast så länge jag kan. Och jag hoppas, som alla andra, att jag denna gång funnit rätt. Jag vägrar att vara otrogen, jag vägrar att vara svekfull.

Det kan ju vara så -att jag är en ovanligt ovanlig flata. Och att jag funnit en annan ovanligt ovanlig flata. Och att vi är dom som kommer att klara det :)

Om ni undrar vad som väckte dessa tankar en kall januarikväll, så var det inte det att min egen vackra sambo funnit det grönare gräset. Nej, detta är mina tankar efter samtal med andra flator. Och bevisen i dom snabba, heta förhållandena i min närhet.   

Håll hårt i den du har. Ingen kärlek är perfekt, ingen låga brinner utan bränsle. Och viktigasta av allt -tro!

  

Nu är det nytt år -nya möjligheter, ny äventyr som väntar och nya människor redo att mötas. Jag tänker nu minnas året som gått, men först några rader om en nyårsafton väl värd att lägga på minnet.

Maten var gudomlig, tillagad av min superkock till flickvän :) Förrätt skagenröra på toast, hemlagat, hjärtformat och jättegott!

  

Huvudrätten bestod av potatisgratäng och fläskfile' i ädelostsås, behöver jag säga att det var gott??

Efter middagen satte vi oss -som det pensionärspar vi är- framför TV:n. Vi såg "Grevinnan och betjänten", som jag inte sett på många år. Oj, vad jag skrattade! Vi myste med goa hundar, vi drack ett glas vin, vi höll om varandra och tittade på varandra med tindrande förälskade ögon...eller så somnade sambon innan klockan slagit nio och jag satt framför datorn...detaljerna är inte så noga -trevligt var det iaf.

Vid tolvslaget var dock alla vakna. Stolt matte noterade att sötaste tjejerna inte brydde sig nämnvärt om fyrverkerier. Ixa blev tokglad, hämtade sin lilla leksaksfågel och kom springade för att busa. Julia tittade på mig med plågade ögon och undrade om vi inte kunde gå och lägga oss snart -detta var "way past her bedtime". Men rädd för fyrverkerierna var hon inte. Lite konstigt var det väl, men den sena timmen var nog värre :)

Och nu -året som passerat, möjligheterna jag tog och vännerna jag skiljdes från...

Januari: Jag startade min blogg :) Gick kurs hos Eva-Karin i Nordmaling. Tränade mycket lydnad, med vänner och själv. Huset stod till försäljning, M flyttade ut och grannen fick barn -lille Melker. Framtiden var osäker och skrämmande, men ändå fylld av hopp. Lille skutt fyllde 3 år och firades självklart med tårta och presenter.

Februari: Går allmänlydnadskurs för instruktörer på Forslunda. Lillasyster med stor mage kommer på besök i Österå. Jag kommer ut på datingmarknaden igen, och skilsmässan bli klar på papper. Humöret leker berg-och-dalbana, jag pendlar ständigt mellan hopp och förtvivlan. Men jag låter mig åtminstone känna allt, hur ont det än gör. Mina vänner och min familj är ett stort stöd.

Mars: Min mamma skulle ha fyllt 50 år -jag firar henne med ett blogginlägg. Spekulanter på huset kommer och går, vilket är enormt stressande. Jag är mycket ute och går med hundarna, umgås med vänner och försöker desperat gå vidare med mitt liv, trots att jag sitter fast med huset.

April: Jag bli moster till världens sötaste Elliot :) Det känns hoppfullt och ger löfte om nya tider. Jag är så stolt över lillasyster, som i mina ögon växte flera decimeter över den natten min systerson föddes!

Jag får konstaterat att min syn försämrats ytterligare -man börjar väl bli gammal nu... Gamla Bettan bråkar med mig varje chans hon får, bland annat låser hon mig ute vilket kostar mig 1500 spänn....

Uppfödartanten fyller 60 år, vilket firas med påmpa och ståt.

Jag träffar het stockholms-brutta och tänker att jag ger det en chans. Men det blir mer än så då hon fullständigt knockar mig med sin vackra själ och sina stora ögon. Jag ser att livet kan ge mer och börjar känna att jag faktiskt kanske förtjänar det.

Maj: Jag tar med mig hundarna ner till stockholm och blir förundrad över hur bra det går. Susanne kommer upp så att vännerna får en chans att "testa" henne -hon blir klart godkänd av alla.

En igelkotte flyttar in för att dö under mitt sovrumsfönster. Då jag ser att han är skadad ringer jag granne som "tar hand" om honom. Detta får mig att gråta i timmar -ja, jag är fortfarande rätt skör...

Hundarna tar årets första (tillåtna) bad på Ålands badstrand i Österå.

Juni: Jag pendlar mellan stockholm och umeå. Träffar vänner till Susanne -och tror jag blir godkänd.

Jag firar födelsedagen i Umeå med Susanne, vänner och hundar. Jag förälskar mig i tallkrogen och spenderar romantiska kvällar med Susanne på hennes balkong med ett glas rose'. Och jag förälskar mig i Susanne....

Lillasyster och Elliot hälsar på hos oss i Susannes lägenhet -och även hon godkänner min nya kärlek.

Juli: Vi flyttar till stockholm.... Vi tar långa promenader för att lära känna vår nya stad, och upptäcker stora skogar och gröna rastgårdar. Och globen -vi faschineras av globen!

Vi har semester och åker till Åland. Storebror med familj träffar Susanne för första gången, och hon charmar dom liksom hon charmat alla andra.

Elliot blir döpt i Åbo och vi är med :)

Vi går på priden!!

Augusti: Priden fortsätter in i augusti och jag är överväldigad av all kärlek och alla kändisar :)

Jag börjar jobba som personlig assistent i Salem och trivs på en gång, även om jag tycker mindre bra om att sitta i bilkö långa stunder varje dag... Jag jobbar också extra på ett stort hunddagis.

Jag och Ixa förbereder oss för lydnads-starten.

September: Ixa börjar hosta, och vi oroar oss för henne.

Min första nuvunna vän flyttar till Malmö, vi är med på hennes avskedsfest. Mitt jobb i Salem tar slut och jag börjar som hemtjänst på ett finskt företag. Plötsligt hör jag finska varje dag och inser att jag inte alls glömt så mycket som jag trodde. Jag träffar många nya spännande människor som delar med sig bitar av sina liv. Jag upptäcker att jag älskar människor igen.

Jag försöker göra stockholm till mitt hem. Det är inte alltid så lätt och jag saknar mina vänner i norr, ibland känns det som jag ska gå i bitar.

Oktober: Ixa och jag debuterar i lydnaden -det går sådär, men vi har roligt. Jag går klickerskurs på Stockholms Södra Brukshundklubb och hittar mig en väg in där, tack vare att jag är instruktör.

Jag får besök från norr.

Ixa blir stora damen -2 år! Och jag upptäcker LUSH -något med stockhom som skänker mig ro.

November: Ixas hosta kollas upp ordentligt, och allergi konstateras. Hon får en dunderkur som gör henne törstig som en kamel och kissnödig som en...ja -det finns inte ord... Men hon blir frisk, äntligen. Jag har min tjej tillbaka :)

Vi besöker Umeå, huset är äntligen sålt. Jag njuter av en helg med mina vänner, och samlar krafter från dom som känner mig väl.

Lillasyster och Elliot hälsar på oss i Tallis. Vi går på Skansen och jag håller i en orm första gången. Jag blir om möjligt ännu mer kär i min underbare systerson, vilken liten charmör!

December: Vi går på en snö-fri julmarknad på Skansen. Jag går från bilkörande hemtjänst till cyklande sådan -ser det positiv, jag får massor av "gratis" motion...men ramlar ofta. För nu kommer kylan och snön äntligen till stockholm -och med den -halkan.

Vi går på Stora stockholms utställning och köper julklappar till tjejerna för många, många pengar....

Vi får besök av storebror och brorsonen Noah, som har vuxit massor och nu är en fyndig, busig liten människa. Han får mig att skratta. Jag älskar honom massor!  

Vi firar jul och nyår hemma, jag påbörjar mitt 2010 i stockholm. Det känns inte riktigt som hemma än, och jag saknar de mina nåt oerhört ibland. Men det är fortfarande spännande, jag faschineras fortfarande av globen och tjejerna stortrivs.

Jag tror starkt på 2010!

  

Jag önskar er alla därute en god fortsättning på det nya året. Följ gärna med mig en bit på min väg genom livet, om ni har lust!

Och till vännerna som plockade ihop mig och byggde upp mig igen -tusen tack!

Så har vi kommit till årets sista dag. Imorgon skriver vi år 2010. Personligen älskar jag nyårsdagen. Jag spenderar helst dagen med att minnas året som ligger bakom mig, drömma om framtiden och (förhoppningsvis) njuta av nuet. Ett helt år ligger framför mig, oskrivet, orört. Med detta året ännu starkt i minnet kan jag säga att mycket kan ske på 365 dagar. Mer om detta kommer i morgondagens blogg, då jag tänkte minnas det gågna året "på papper" denna gång.

En nyårspresent värd att nämnas har jag fått av min vackra, starka, fina, underbara kärlek. En hel påse lyx från LUSH. Tvålar, massageolja och badbomber i massor. Så igår blev det en lyxig LUSH-massage följt av ett lyxigt LUSH-bad. Nu är jag ren i både kropp och själ, inför det nya året :)

Kvällen spenderas i hemmets trygga vrå, med min lilla familj på två hundar, en flickvän och en skalbeklädd, lättretad Frasse.

Till alla som rört eller berört mig, vandrat in i mitt liv för att stanna eller bara passerat på sin resa vill jag nu önska ett

GOTT NYTT ÅR!!

och en bra början på 2010.

Igår var det äntligen julafton, dagen vi väntat på med spänning. Ute fanns det snö, även om termometern stod över nollan och slasket låg som ett hot mot det fina vita. Klockan 6.00 slog denna lilla norrländska upp sina bruna ögon, flög ur sängen och väckte smått förskräckt sambo -nu skulle det öppnas paket. Är man vuxen får man välja själv i vilken ordning julfirandet ska ske! Ett paket var fick vi öppna denna okristligt tidiga timme. I mitt paket låg ett fluffigt, varmt, härligt nytt täcke. Inget jag förväntat eller önskat, men jag har länge klagat på det dåliga täcke jag tilldelats och suktat efter Susannes vita fluff -nu fick jag mitt alldeles eget :) Till Susanne hade tomten lämnat ett paket innehållande en knallrosa Peak Performance munkis, jag "rosafierar" till och med min flickvän ;) Hundarna öppnade varsitt paket med julgodis i, Ixas var slut innan klockan slagit 6:30, Julia har ännu inte rört sitt....en helt vanlig dag i en kräsen terriers liv...

Efter denna oerhört spännande start på dagen somnade den brunögda om och sov sött några timmar under sitt nya sköna täcke. Uppväckt sambo kunde dock inte somna om....När hela familjen några timmar senare var vakna och påklädda tog vi en tur i skogen, och tomtegröt blev det förstås till frukost -som sig bör en julaftonsmorgon. Sen flöt dagen på i härligt lugnt tempo. På eftermiddagen öppnades resten av paketen i rasande fart.

  

De största och flesta klapparna gick till hundarna, som slet tänderna sneda (nåja...) i sin iver att öppna.

  

Tjejerna har nog varit alldeles speciellt snälla detta året, för oj vilka fina klappar tomten kommit med :) Godis och leksaker och Tre stycken Ottosson spel fick dom små liven, och dom roade sig kungligt med dom hela kvällen lång.

  

Att lösa problem och leta godis är ju något av det bästa liten terrier vet, så hon var särskilt nöjd med sina klappar.

  

Ixa tyckte i vanlig ordning att det roligaste var själva öppnandet av klapparna, och fick stoppas innan hon massakrerade även våra paket.

När alla klappar räddats ur sina fina papper och alla miniatyr-pappers-bitar efter hundarna var undanstädade, ja då var det dags för middag. Och är det julafton så är det, självklart fanns det valda delar av julbordet även i tjejernas skålar.

Efter en dag full av spänning, lekar, frisk luft och alltför mycket mat var alla trötta och belåtna. Det kurades ihop i sängen och kvällen avslutades med en film. Vilken film? Jag minns ärligt talat inte, jag tror nog jag sov innan sambon tryckt på play :)

  

Och årets bästa julklapp då? Jag vet inte riktigt, svårt val mellan det mjuka täcket och Sex and the city-boxen, jag var nog väldigt snäll i år jag med :)